Familjen

Min mans familj är allesamman väldigt lika varann. Vad gäller patriarken och matriarken är det kanske inte så underligt, då de varit gifta i vadå, 35 år? Resten av syskonen talar allesamman likadant, uttrycker sig precis likadant, talar om i stort samma saker (fast med stora könsskillnader – traditionerna ligger i stenhårt), rör sig likadant. Undantaget är väl min man, som flyttade ut vid 18 års ålder och dessutom valde att frottera sig med andra i samhället, vilket går stick i stäv med resten av familjens vanor.

Min egen familj är väl mer mångfaldig kan hoppas. Vi använder antagligen samma uttryck och har någorlunda samma dialekt i stort, men det är bara jag och min mor som är lika till förvillelse. Det känns ju inte sådär jättekul att vara så lik sin mamma, men det är mer okej idag än det var för sju-åtta år sedan.

Det får en att fundera, gör det inte det? Det här med miljön och generna, vad är det egentligen som spelar in? En klassisk historia som cirkulerat länge berättar om tvillingar som separerats men finner varandra i vuxen ålder, och där de då har liknande klädstil, samma val av öl och tandkräm, gift sig med en kvinna som heter Betty osv. Att sådana enorma likheter är resultatet av genetik är väl uppenbart, utom just att det inte är det. Att man på sjuttiotalet bar stora, fula glasögon betyder inte att man har en speciell koppling, att man tycker om att dricka Budweiser och borsta tänderna med colgate är inget speciellt, och Betty måste ha varit ett väldigt vanligt namn. För till detta att de hundratusentals saker som de två inte hade gemensamt inte nämnts, och man börjar se en trend. Folk vill att det skall vara ett speciellt band mellan familjemedlemmar som man kan förlänga men inte bryta.

https://i0.wp.com/www.hafif.org/imaj/mansonilized/b-world-beat-nights-indian-night.jpg
Bild-googlar man ”koprofili” dyker
Aishwarya Rai upp bland resultaten.

När mina svärföräldrar var här gled diskussionen in på seriemördare. Diskussionen glider in på de underligaste saker vad gäller det där gänget, det måste vara genetiskt. Första gången jag var över tvingade pappan oss att sitta ner och i tur och ordning titta på gamla VHS-band på en man som stryper en hund (”doesn’t it sound like it’s saying ‘sausages’?”), en kort dokumentär om silikonbröst och till sist en ganska lång dokumentär om amerikas hemskaste gay-seriemördare, filmad från TV på tidiga 80-talet. Vid andra tillfällen har ämnen som koprofili och dess koppling till prostituerade i Dublin på 70-talet diskuterats vid matbordet. (Med diskuterats menar jag givetvis hojtats fram av patriarken, vi andra får liksom inte tillfälle att säga så mycket då pappan är 85% döv och måste kompensera med att skrika så han själv hör.)

Under diskussionen vi hade nu i helgen förklarade min svärmor i vilket fall att hon inte hade någon som helst tvekan att seriemördares problem kan spåras till deras mödrar. Det måste vara mammorna, förklarade svärmor. De kanske kväver ungarna eller slår dem eller gör något annat med dem som gör dem vridna. Så kan mycket väl vara fallet med vissa – vår mor är ofta den person med mest inflytande i vårt liv, och mors beteende under en vanlig uppväxt måste givetvis påverka oss i allra högsta grad om vi alls påverkas av andra människor.

Lägg till detta att vi dagligen letar efter mönster, orsak och verkan. Det är ett bra, sunt mänskligt beteende som fått oss att överleva hundratusentals år, men också fött sådana missfall som vidskeplighet vilket lett till häxjakter och new age.
Ingenstans är detta mer uppenbart än – som vanligt – inom föräldraskapet. Gråtande kvinnor förklarar dagligen att deras missfall helt uppenbart berodde på att de haft sex tidigt i graviditeten, gråtande mammor vrider sina händer och undrar om det var deras sätt att hantera tandborstningen som fick Junior att börja smygröka. I dessa genusmedvetna dagar är det svårare än någonsin att vara en okej förälder (det enda man kan hoppas på), då småsaker som smeknamn eller underkläder kan vara dörren mot framtida hndvridningar, och då har man verkligen ingen annanstans att ända sig än mot sig själv. Orsak sökes till verkan. Och det är därför man kan anta att smeknamn kan leda till att ens dotter en vacker dag masturberar män i bilar för meth-pengar, eller lever ut drömmen genom att bli flygvärdinna för Ryan Air.

Hemskheternas hemskheter.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s