Reflektion

Victoria har fått skrivkramp. Jag har också fått skrivkramp, men mest är jag alldeles för upptagen av att njuta av de sista dagarna av frihet innan min mans familj kommer och hälsar på. Det känns bra. Varje gång jag träffar dem får jag ny glädje över att jag flyttat till ett annat land, oavsett hur nostalgisk jag känt mig. Inte så att de inte är trevliga, de är bara väldigt, väldigt, väldigt, väldigt mycket.

Annonser

6 thoughts on “Reflektion

  1. Hans pappa har ett projekt att han måste dokumentera hela sitt liv. Han tar över 100 bilder om dagen och skriver ner allt han gör. "11,04, gick in i affären, se bild på ingången. 11,06, tog mjölk och betalade, se bild av mannen i kassan. 11,08 kom ut ur affären. Gick hem. 11,16 kom hem. 11,22 gjorde en kopp te, se bild."Så skriver han ner allt och lägger ner i kuvert som han sparar till sin familj så de kan ha dem när han dör. Varför? Jag vet inte. Han är lite konstig, och dessutom är han 3/4 döv så det går inte att prata med honom, han sitter bara och skriker.

  2. Min pojkväns pappa kan som sagt nämna i en bisats att han har återuppväckt människor från de döda för att sedan harkla sig som i "varsågod, ifrågasätt mig om du törs". Annars är han trevlig. Jag undrar vad som egentligen händer med människor när de åldras? Måste säga att jag ser fram emot det litegrann.

  3. Jag ser verkligen också fram emot ålderdomen, man slipper vara trevlig mot folk och kan dra omkring och vara ful och lukta illa utan att folk tycker att det är något problem. Man behöver inte försöka passa in i samhället och sedan dör man, och det har jag alltid sett fram emot. Däremot vill jag ju inte hamna på ålderdomshem eller något sådant, så jag missköter mig tillräckligt att antagligen dö runt 75, långt innan förnedringen sätter in.

  4. Drömmen är ju att få några fina år mellan ekorrhjul och haklapp. Jag har liksom du en uråldrig pojkvän, så om det förhållandet håller är det lika bra att ställa in sig på att bli en utlevande och livsbejakande änka. Tror att det kan bli helt okej trots allt! Och för mig som är rädd för döden tror jag att det skulle innebära en viss lättnad att fylla 75 – då har man ju officiellt klarat sig ifrån att dö ung och behöver inte vara orolig för att bli snuvad på konfekten. Strålande utsikter!

  5. 75 kommer ju att vara det nya 60 när vi blir gamla dock. Jag anar att man måste leva till dryga 100 innan man äntigen får trilla av pinn, för att kunna säga att man haft ett fullt liv. Jag känner mig utmattad vid blotta tanken. Jag har redan nu siktat in mig på att dra en Harold & Maude så man har något att se fram emot tills maken dör. Lite lammkött mot min rynkiga, sköra lekamen, det hade allt smakat det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s