Dumma män

Igår på väg till IKEA diskuterade jag Fannys text ”Om obegripliga kvinnor” med min man. Lite kort skriver Fanny om det här med kommunikation mellan män och kvinnor i relationer, där ju kvinnor har dåligt rykte för att vara otydliga och svåra att avläsa. Andra tankar om kvinnors kommunikation kom fram ur kommentatorfältet, t.ex. att kvinnor liksom straffar sin partner när de är arga, genom att inte vilja diskutera det de är arga på och fortsätta att sura efter att problemet är löst.

https://i2.wp.com/img5.flixcart.com/image/book/0/3/1/men-are-from-mars-women-are-from-venus-700x700-imadbmy5dfpejsjc.jpegAllt detta låter ju svidande bekant. Jag tror säkert att de flesta av oss (kanske t.om. alla) är skyldiga till dessa synder, och varför då? Därför att alla är skyldiga till detta. Män och kvinnor. Alla. Men detta är ju bara mina egna tankar.

Fanny funderade som så, att män som har problem med att förstå kvinnor kanske inte alls hade några problem med att förstå kvinnor, utan snarare hade ett problem med vad kvinnor ville säga. Ett klassiskt fall av förnekelse, med andra ord. Kanske t.om. totalt medveten förnekelse. Kanske är det så att män väljer att klandra kvinnor för deras dåliga sätt att kommunicera så att de får en ursäkt att bete sig som känslomässigt amputerade grisar. Och det är här våra åsikter går isär.

Förstå mig rätt: jag tror säkert att det finns män som emotionellt misshandlar sina partners genom att förvägra dem svar på deras kommunikation, och sedan klandrar sina partners för att de är totalt otydliga när så inte är fallet. Absolut. Men jag tror (eller snarare hoppas) sannerligen att detta snarare är undantag än regel.

Som exempel på mäns (spelade?) dumhet nämner kommentatorer flera olika scenarier. Kanske att kvinnan sagt ”Åh, den här restaurangen ser trevlig ut!” och mannen inte förstått att hon var hungrig och ville äta på restaurangen. Här måste jag tyvärr ställa mig på mannens sida, då jag ofta kommenterar på restauranger och caféers trevlighet eller inbjudande atmosfär utan att vara hungrig. Ett annat exempel var att kvinnan sagt att hon var ledsen, och tyckte att det skulle betyda ”trösta mig”, vilket jag inte heller håller med om; När jag är ledsen vill jag ofta vara ensam och vill inte alls ha någon där som skall sitta och klappa på mig. Inte heller skulle jag direkt veta hur jag skulle reagera om min partner låg i fosterställning och grät, och verkligen inte att personen i fråga ville ha en stor kram (jag skulle nog inte vara bekväm nog att kunna erbjuda en stor, realistisk kram heller, om min partner var så hejdlöst upprörd).

Så nej. I det här fallet måste jag nog fortsätta ha som åsikt att män och kvinnors kommunikation är mer lika än man kanske vill tro, och att detta gäller åt bägge hållen. Män kan, och är, ofta precis lika vaga och tjuriga som kvinnor, och kvinnor har precis lika svårt att avläsa andras outtalade signaler. Åtminstone den här kvinnan.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s