Jag kan inte låta bli att tycka om folk lite

När jag var liten fanns det en pojke i min klass som var mycket elak emot mig under flera år. Patrik hette han, men låt oss kalla honom något annat så han omöjligen kan bli igenkänd – låt oss kalla honom Peter.
När jag hittade Peter på facebook förra året lade jag givetvis till honom som vän så att jag kunde glänsa i min framgång och skrocka åt hans olycka (jag var helt övertygad om att det skulle ha gått dåligt för honom i livet eftersom han var en jävla idiot). Mycket riktigt hade olycka efter olycka drabbat honom efter att han slutat grundskolan, om man nu kan kalla fängelsevistelser och ett liv i narkotikans tecken för olyckor. När jag talade med honom hade han precis kommit ur finkan (jag minns inte vilken gång i turen det var), och han var mycket ångerfull om hur han behandlat mig under vår uppväxt. Peter hade nämligen likt Roger Sterling funnit harmoni med sig själv genom hallucinogena droger, och likt Roger Sterling föll han snart tillbaka i gamla vanor.
Jag började bli misstänksam att min självbelåtenhetsbaserade vänskap var i fara när han skrev ett långt mejl till mig där han förklarade att han kunde ställa upp på lite sex som en tjänst för att gottgöra gamla oförrätter. Jag förklarade naturligtvis att jag var gift och gravid, till vilket han svarade att han ofta brukade försöka ligga med tjocka flickor eftersom de var lättare att få i säng (dåligt självförtroende och en vilja att behaga) och lättast att göra sig av med sedan (det var bara att håna sin partners fysik, så sprang de snyftande mot dörren). Och visst, jag var gravid, min mage putade och jag såg verkligen ut att pösa över tidigt i graviditeten, och därför passade jag in i hans tjockisplan. Detta och lite annat ledde till sist till att jag var tvungen att avbryta kontakten med Peter och börja hoppas att han snart blir inlåst igen, eftersom han annars säkert kommer att våldta någon eller hugga av någon handen.
Trots detta hoppas jag att Peter kan lugna ner sig lite, läsa lite böcker och kanske sadla om till något normalt och trevligt där hans knarkarskam kan rinna av honom, som trädgårdsmästare eller slöjdlärare, något ointellektuellt där han kan få tillfredsställelse i de små triumferna i livet. Att han kan skaffa en hund att älska och ta hand om, kanske en hovawart som kunde heta Seppo. Kanske bo uppe i norr där luften är ren och folk sköter sitt. Jag känner medlidande von oben.

https://i1.wp.com/www.mondoblog.se/jockiboi/files/2012/07/dffd.jpg
Escape!

Jag får lite samma känsla när jag läser om Jockiboi. Jag är säker på att i det spermafläckiga bröstet klappar ett ensamt hjärta som inte vet hur man gör för att vara omtyckt. Innanför det spermabefläckade skallbenet undrar en ledsen hjärna hur man egentligen kan uttrycka sig för att andra skall kunna förstå. (Han skriver som om hela bloggen är en spermafläckig haiku där varannan mening är dramatisk nog att förtjäna – nej, kräva! – ett utropstecken!)

Nu blev detta nästan snarlikt Åsiktsregistrets text om antihjälten, men det får man stå ut med.

Annonser

3 thoughts on “Jag kan inte låta bli att tycka om folk lite

  1. Det är alltid så mycket lättare att känna medgivande just von oben. När man mår piss har man (jag) betydligt närmare till förakt och illvilja, vilket för övrigt kanske kan förklara dessa herrars beteenden.

  2. Ack ja. I åratal försökte jag muntra upp folk som var äckliga och/eller självdestruktiva genom att ta hand om dem och/eller ligga med dem men sen blev jag så trött att jag var tvungen att lägga av. Kan man skydda folk från sig själva, är frågan. Eller snarare – har man en skyldighet att skydda folk från sig själva, moralisk eller annan.

  3. Jag tycker att samhället i viss mån har en skyldighet att skydda folk från sig själva. Att däremot som privatperson "muntra upp" t ex Jockiboi är behäftat med viss smittorisk så det skulle jag inte ge mig på. Annars är det svårt att veta hur mycket självuppoffran man ska idka – gränsen måste ju i alla fall gå långt innan man själv blir äcklig och självdestruktiv, och innan man lessnar på mänskligheten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s