Stereotyper och censur

En av anledningarna till att jag ogillar motståndare till pornografi är för att man så ofta hör hur förnedrande det är för kvinnor att alltid framställas som villiga att ha sex. Ja, det kan t.om. göra män förvirrade hur kvinnor egentligen fungerar, har jag fått höra ibland, och på så sätt göra dem till våldtäktsmän i förlängningen. Däremot har jag aldrig hört någon uttrycka oro över hur männen inom pornografin framställs, att de alltid väntas vara ute efter sex. För inte är de manliga karaktärerna mer tredimensionella än de kvinnliga.


Varför bryr sig ingen om hur detta påverkar män? Därför att många fortfarande verkar tycka att det faktiskt är så att män inte har något känsloliv utanför ”vill ha öl” eller ”vill ligga”. Och folk verkar liksom tycka att det är roligt att tycka så. Det är vidrigt när killar sitter i grupp och snackar om kärringarna hemma, däremot anses det fortfarande som politiskt korrekt att sitta och på fullaste allvar påstå att ”alla män är likadana” eller ”killar tänker bara med kuken”. Det kan så vara att killar tänker med genitalierna ibland, därför att alla tänker med genitalierna ibland. Det är så när man är människa. Oftast när man är ung och dum, men fortfarande så händer det alla (eller alla av vanlig sexualitet) och det är verkligen inget hela det manliga könet skall behöva höra hela sina liv. Får man höra hela sitt liv att man bara är en vandrande kuk kan man ju förstå att män känner att de måste leva upp (eller ner) till den stereotypen. Inte så att jag vill ta bort ansvaret från människor som beter sig som svin, men om man hör från folk att de väntar sig svinigt beteende kan man förstå om det sjunker in till sist.
https://i1.wp.com/www.crudedude.net/oldschoolporn/tamingofrebeccaposter.jpg
Jag har funderat på skottdramat i Denver. Mannen som arresterats påstår att han ser sig själv som Jokern, efter vad jag läst på aftonbladets löpsedel (jag försöker hålla mig borta från hela cirkusen). Han är sjuk och blandar samman underhållning med verklighet. Detta är inte första gången som det hänt.
Steven Pennell dömdes 1989 för tortyrmord på flera prostituerade, och hemma i hans video satt kultfilmen ”The Taming of Rebecca”, som Pennell tydligt hade tagit mycket inspiration av. Filmen handlar i kort om Rebecca (spelad av den fantastiska Sharon Mitchell) som våldtas och förnedras av sin pappa och därefter blir omhändertagen och satt på något slags barnhem för vuxna som drivs av en rektor (George Payne). I en totalt ögonvattnande scen går Payne bärsärk på skådespelerskan Velvet Summers och trycker en säkerhetsnål genom hennes bröstvårta, vilket Pennell hade återspelat i verkligheten med flera av de prostituerade han mördat. Detta användes som ett bra exempel på varför pornografi är så dåligt – hur kan man se på en film om och om igen och inte bli påverkad av den? Och vems fel är det när en människa blir så snedvriden att hon går ut och torterar och mördar sina medmänniskor?

Frågan om censur har alltid varit en klassfråga. Erotika och annat provocerande material var aldrig föremål för diskussion om censur innan det blev allmänt tillgängligt. Tanken verkar ha varit att man måste skydda arbetarklassen mot sig själv lika mycket som mot farliga idéer som kunde leda till oroligheter. Kanske det mest kända citatet inom just censur kommer från Mervyn Griffith-Jones som ledde åtalet mot Penguin och ”Lady Chatterley’s Lover” på 1960-talet och hamrade hem hur man totalt tappat greppet om verkligheten med orden:

”Is this novel something you would even wish your wife or servants to read?” 

Vi ser samma attityd mot de ökända ”video nasties” på åttiotalet – tanken var att man skulle bli förvandlad till ett dreglande, mentalt sjukt monster som gav sig ut på mordgalej efter att ha tittat på ”I Spit on your Grave”, men det var inga problem för utbildade herrar att titta på filmerna för att kunna bestämma huruvida de var farliga för allmänheten. Dessa herrar kunde tydligen inte påverkas då de genomskådade att det bara var på låtsas. Den smutsiga, lättprovocerade arbetarklassen däremot kunde bli orolig av vad de såg, och tro att det var så man skulle bete sig – man skulle göra som de gjorde i filmen.

Gällande frågan om huruvida en människa har rätt att skydda en annan från sig själv är jag kluven, men naturligtvis inte huruvida man har rätt att skydda en annan människa mot en smaklös bit underhållning.

Annonser

2 thoughts on “Stereotyper och censur

  1. Jag får la börja läsa grannens blogg och bjuda över henne. Efter vad jag har hört så har hennes nyfunne pojkvän inte hejdat hennes smak för stora mängder rödtjut på veckodagarna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s