Exploitationfilm

Igår hade jag en diskussion med de två yngsta av mina bröder och jag nämnde för min yngste bror, T, att jag börjat blogga. Han blev äcklad av den här informationen, då han av princip blir äcklad av det mesta jag gör (min livsstil är så långt ifrån hans gillande man kan komma inom mina ekonomiska möjligheter).

Min yngste bror har gjort det här konstverket.

 I vilket fall ledde detta till en diskussion om  vad Mondo Cane var, och i förlängningen varför jag tittade på så mycket film med tuttar och nakna damer. Anledningen till detta är naturligtvis att jag ser på mycket exploitationfilm, och själva idén med exploitationfilm är att den skall sälja, och ingenting säljer biobiljetter som ett par nakna kvinnobröst. Min andre bror, R, som var med blev illa till mods och hade två spontana tankar:

  1. Varför kan dom inte bara ge ut kokosbollar med varje video som skall säljas, så köper de feta amerikanerna dem fast de inte har gungande kvinnohull. 
  2. Varför måste man tjäna pengar på filmer? Varför göra en film man vet inte är bra, enbart för att tjäna pengar?

Svaret på den första frågan är ju den att den typen av exploitationfilm var i sitt esse mellan det tidiga 60-talet och början av 80-talet, och då hade man inte tillgång till video.

Svaret på den andra frågan var att många gör det, men alla har inte den lyxen att de kan göra film därför att de älskar att göra bra filmer. Det är det som äcklar mig med hollywoodproducenter idag, de HAR möjligheten att göra bra filmer men väljer istället att spela mot den lägsta gemensamma nämnaren för att dra in ännu mer pengar, trots att det knappt ens är möjligt att förlora pengar på hollywoodfilmer. Därför har jag också mycket högre standards – ja, totalt annorlunda standards – vad gäller hollywoodfilmer än vad gäller lågbudget exploitationfilmer (hollywood har också gjort mycket exploitationfilmer, ofta med hög budget och vansinnigt roligt resultat).

Jag avslutar med en trailer för dokumentären ”Mau Mau Sex Sex” som ger en tydlig (dock givetvis kort och förenklad) inblick i exploitation- och sexploitationindustrin.

Annonser

6 thoughts on “Exploitationfilm

  1. Varför måste man tjäna pengar på filmer? Det var en konstig fråga. Film och musik skapas av kommersiella företag för en orsak och en orsak bara.

  2. Tja, jag förenklade det en del. Han menade att han inte förstod varför man som regissör gör 10 filmer om året för att tjäna tillräckligt för att täcka nästa film. Alltså enbart göra en film utan att bry sig om hur den blir, med den enda ambitionen att tjäna pengar precis som man gör med vilket annat jobb som helst. En arbetare på McDonald's bryr sig inte om hur goda hamburgarna blir, han vill bara jobba för att ha råd att leva. Ungefär på samma sätt fungerade det med många filmer, vilket ju faktiskt är udda – att ha ett artistiskt yrke som ett McJobb. Jag håller med honom till viss del, jag önskar att man kunde tänka huruvida en film kommer att bli något att hänga i granen innan man gör den, speciellt vad gäller remakes då man förstör minnen. Varför göra en remake av The Wicker Man, t.ex? Exploitationfilmerna skapades dessutom under en tid då man testade gränserna av vad man kunde komma undan med. På ett sätt skapade man en helt ny industri, och många av dom är gjorda utan inblandning av studios och företag, enbart med hjälp av privata investeringar eller minimala studios som investerade vilt i filmer i hopp om att de flesta skulle ge avkastning nog att täcka kostnaderna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s