Man kan inte skriva superfetma utan super

Det pratas ju väldigt mycket om det här med skönhetsidealet och hälsan. Det som är sunt skall vara vackert. Man skall därför inte ”uppmuntra” fetma genom att låta feta människor vara glada, utan feta människor skall hånas eller få fakta om blodkärl eller diabetes förklarade för dem dagligen. Som om något fet människa någonsin slog upp en Aftonbladet Hälsa, läste att fetma kan orsaka Alzheimers och förändrar sitt liv för det bättre.

Valorização Pessoas Obesas NAAFA EUA
En man som är förvillande lik Pavarotti
sitter bakom liggande bikinitjejen.

Jag ser fetma på samma sätt jag ser rökning. Laster (såtillvida fetma är en last, eller iallafall resultatet av en last) som dessa finns det enorma mängder hotande argument för varför man är en idiot om man lever med. Där tycker jag att man borde lämna det, och låta var och en leva sitt liv på det idiotiska sättet man väljer. När vi accepterar en last, oavsett om det är att röka, dricka alkohol, äta tio tårtor om dagen eller vara lättfotad, accepterar vi även att vissa risker är sammankopplade med dessa laster. Röker man kan man få lungcancer och massa andra ruskiga sjukdomar, och dessutom blir man rynkig. Är det så att man har sex med massa olika personer riskerar man könssjukdomar. Detta innebär naturligtvis inte att man får skylla sig själv när man får cancer, HIV eller hjärtproblem eller att man inte skulle ha samma rätt till hjälp, vilket min f.d. chef slog fast efter att han slutat röka och var trött på att vänta på sjukhuset med ett gäng ”illaluktande, suicibla rökare” när han blev sjuk.(Han fick problem med knäna pga övervikt.)

När man pratar om övervikt kommer det banne mig alltid någon idiot och förklarar att man måste ha enbart negativa bilder av överviktiga människor så att man inte ”uppmuntrar” till fetma. Detta påmminner mig alltid om National Association to Advance Fat Acceptance (NAAFA)’s lustiga/sorgliga policy de kämpar för, att man skall ha med skådespelare med sjuklig fetma i tv-serier (utan att på något sätt ha med i handlingen att de är enorma) och framställa dem som precis lika attraktiva som de magra skådespelarna. Därigenom, menar NAAFA, kommer folk i deras vanliga liv att se dem som mer attraktiva och så kommer folk att vilja vara tillsammans med dem, istället för att (som nu) tycka att det är äckligt när en människa är så tjock att hon inte kan gå.

Är det fel att låta människor bestämma över sina egna kroppar om de bestämmer så självdestruktivt att de dör av osäkert sex, cancer och hjärtproblem? Jag anser inte det. Och jag anser inte att det är att uppmuntra till osunda livsstilar om man tillåter glädje hos dem som är ohälsosamma. Vi skördar vad vi sår, och sår vi hjärtproblem får vi leva med konsekvenserna. Låt den som är utan laster som kan orsaka framtida problem kasta första stenen (nej, gör inte det. Dom där hurtbullarna är vansinnigt tråkiga.)

Annonser

2 thoughts on “Man kan inte skriva superfetma utan super

  1. Mitt problem med fat acceptance-rörelsen (som jag annars tycker har sina poänger) är att det verkar finnas en ovilja att erkänna de faktiska riskerna med fetma. Folk känner sig personligen förolämpade av att deras läkare varnar för diabetesrisken eller vill hålla extra koll under en graviditet. Å andra sidan är det kanske inte så konstigt att hetsjaken på feta skapar en del ömma tår. Sedan är det ju skillnad på att identifiera och motverka folkhälsoproblem och på att moralisera över enskilda individers livsval.Det får mig att tänka på ett annat ämne där det finns en väldigt utbredd skyll-dig-själv-attityd och det är missbruksvården. Ska skriva ett inlägg om det tror jag.

  2. Det tycker jag är jätteroligt. Jag har precis läst "Skipping towards Gomorrah" av Dan Savage där han tillbringar en helg på ett NAAFA-läger, och han skriver mycket om det. Ingen vill erkänna att det är pga en ohälsosam livsstil som man blir så enormt tjock. Man kan vara sund och väga 300 kg mer än alla andra, påstår dom. Det är bara genetiskt, vissa joggar flera mil om dagen och äter bara sallad och väger fortfarande 350 kg, påstår dom. Ingen tror dom naturligtvis, men det bekräftar bara deras tanke att folk har fördomar om tjockisar. Jag vet att jag inte borde tycka att det är roligt, men jag tycker verkligen att det är jättekul när riktigt tjocka människor blir arga och indignerade över sin vikt (inte ledsna, men harmsna). Jag vill separera hälsovårdens fullt naturliga försök till att få folk att vara friska och folks förnedring av tjocka människor eller rökare. När jag rökte kunde man inte ens ta en promenad och ett bloss utan att någon skulle utse sig till frälsare och kalla en äcklig och därigenom försöka få mig att sluta och förlänga mitt liv med decennier (decennier tillsammans med andra träiga icke-rökare på ett halvt nerlagt äldreboende dessutom, hurra!).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s