Sammanhang

När jag vill att folk skall titta på filmer blir jag ofta beskylld för att vara rasist, sexist, kvinnohatare, manshatare, misantrop, pedofil, våldtäktsförespråkare och flera andra saker jag inte ens kan komma ihåg. Ibland samtliga för en och samma film, som när jag fick dille på triologin Hanzo the Razor. Hanzo är en japansk polis under 1890-talet som löser brott med sitt knivskarpa snille, sina järnhårda muskler, sin obändliga moral och sin enorma penis. Nedan är en typisk scen där Hanzo har kidnappat en dam och tagit hem henne till sig på förhör. Varning för spoilers om någon är sugen på att kolla på triologin (vilket alla borde göra).

En annan klassiker som brukar röra upp mycket känslor är en av mina favoritfilmer, Dolemite från 1974. Huvudpersonen Dolemite har flera saker som kännetecknar honom som person:

  1. Han är hallick och ganska vedervärdig som person, men ändå god nog att vara hjälten. Mest för att han hatar de vita monstren som styr staden och trycker ner alla svarta. 
  2. Han är berömd gatupoet. Detta möjliggör rim i hans repliker i stilen ”Dolemite is my name and fucking up motherfuckers is my game.” Rudy Ray Moore som spelar Dolemite var gatupoet innan han fick rollen, så han har flera nummer i filmen där han brister ut i impromptu gatupoesi inför en jublande publik av knarkare och horor.
  3. Han är jättebra på karate, trots att han är ganska tjock och alltid klär sig som en standard filmhallick, dvs i höga klackar, färggranna tajta kostymer och hatt. 
  4. Han är egentligen kanska värdelös men har valt en bra tjej att göra allt åt honom, Queen Bee. Alltså behöver han aldrig göra någonting alls utan får alla detaljer lösta åt honom utan att ens fråga.

Underbart! En modern klassiker.

När man tittar på film, läser en bok eller lyssnar på musik anser jag att det är viktigt att man tar upplevelsen på verkets nivå. När man ser på en film som Dolemite är det viktigt att ha i åtanke att rasismen fortfarande var accepterad och normal i större delen av Amerika. Det var så det var. Ville man ha en väg ur total fattigdom och förnedring var man tvungen att gå utanför lagen – därför kan langare och hallickar vara hjältar, trots att de förstör människors liv och lever av andras totala misär. (Vad gäller Hanzo är det en kulturell grej för japaner att vara okej med våldtäkt efter vad jag förstått – det finns japanska romantiska komedier med våldtäkt som skämt. När jag tänker efter har jag nog aldrig sett en japansk film som inte innehöll en våldtäkt, om än en våldtäkt som förvandlades till ömsesidigt älskog.)
Det är inte mer än en generation sedan som öppen, utbredd rasism och sexism var accepterat som normen. Detta kommer givetvis att forma underhållningen som producerades under dessa förhållanden, och det är viktigt att ha det i åtanke. Troll 2 t.ex. är utsedd till världens bästa dåliga film pga regissörens och manusförfattarens rötter inom italiensk barnfilm, vilket är tydligt när man ser filmen. Ser man inte det tycker man att den är löjlig och skrattar åt allt det fåniga – trots att detta är normen i var filmen kommer ifrån.
Man behöver inte veta allt om var en film kommer ifrån för att kunna njuta av den, men man bör kunna acceptera den på sina egna villkor innan man dömer den.

Jag skriver här om film eftersom jag gillar film. Jag anser att detsamma kan utsträckas till litteratur, musik osv. Vad tycker du?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s