Att ta genvägen till problem

Det står ganska klart när man ser på samhället idag att vi har lite problem och att det knappast kommer att bli bättre. Eller så är det bara jag som är en sur och obotlig pessimist.

Vad gäller fetma tycker jag att folk har rätt att vara enorma valar om de vill. De är medvetna om riskerna. Inte barn, naturligtvis – barn har rätt till att kunna göra dåliga val när de är äldre, precis som alla andra, men den rätten tas ifrån dom om de väger 200 kg som sjuåringar. Sedan kan man ju diskutera varför dessa människor känner för att vara med i TV och bli rituellt hånade och förnedrade av i bästa fall en trevlig husläkare och i värsta fall äckliga Gillian McKeith (eller hennes svenska äckliga alternativ, äckliga Anna ”Äcklet” Skipper) men det behöver man vara en smartare pessimist än jag för att fundera ut. Det behövs också någon som kan hänga Anna Skippers huvud i en låda hungriga råttor.

Hela den här hysterin handlar ju om att ta genvägen till problemets lösning. Är du enormt tjock och vill gå ner i vikt? LCHF är lösningen för dig, fettet försvinner som magi! Varför det försvinner? Äh, skiter väl jag i, jeansen passar som en kondom! Är du fortfarande lite dallrig kan du investera i en ”Ab Revolutionizer” eller en ”Circle Ab-Glide” eller något annat redskap som är snabbt, enkelt och roligt – du tränar utan att märka det, tills du märker resultaten! Jätteskoj! Blir man så jävla glad av att stå och snurra på en platta kan man lika gärna vara död tycker jag, men whatever.


Ett annat problem är  barnkläder. Det har väl inte undgått någon att olika barnkläder ger olika respons från främlingar på gatan eller dagisfröknar osv. Små blåa kläder gör att man antar att barnet vill spela fotboll och dricka öl, små rosa kläder gör att man antar att barnet vill kramas och bli kallad lilla sockertoppen, alltså precis som vuxna flickor vill. Vad kan man då göra år det här? Jo, man kan handla kläder som inte påvisar vilket kön barnet har! Då måste ju alla reaktioner vara… öh…. ja att alla är snälla mot barnen eftersom dom inte vet att det är pojkbarn. Eller nåt. För det är ju kläderna som är problemet här, inte attityden eller bemötandet mot barnet. Det är dessutom skitenkelt att handla relativt könsneutrala kläder, framförallt till flickor – samhället är okej med en flicka i grön tröja och blå byxor, men inte med en pojke i rosa tröja och blommiga byxor. Varför? Tja, en teori är väl att man är rädd för att manligheten förnekas och att folk är rädda för förändring inom könsfacken. En annan (lite mindre hysterisk) teori är för att det är så jävla barnsligt att vara anti, och att det inte är mindre sexistiskt att klä barn i tvärtom-kläder för sakens skull än att klä dem i kläder som inte gör att man antar att barnet är ett annat kön, bara för att självbelåtet kunna tillrättavisa folk.

Tanken verkar vara att det är tillverkarnas fel att vi har olika färg på kläderna, eller att det är tillverkarnas fel att vi vill kunna bli slanka och lyckliga av bara tre minuter om dan. Jag ser det snarare som att vi människor vill handla bikinis till våra tvååringar, så därför säljer tillverkare bikinis till tvååringar. Vi vill bli slanka på tre glada minuter om dan, så därför tillverkar och säljer företag tabletter och träningsmaskiner som kan göra precis detta – eller, såklart, så tillverkar Modern Natur kristaller och magneter som den själsligt och moraliskt döde hippien kan sälja för att rensa konsumenterns lever eller njurar och därmed göra en friskare och smalare utan att ens behöva de där tre minuterna om dagen. Hade ingen handlat en bikini till sin tvååring hade de inte sålts. Hade vi inte velat tala med döda släktingar eller kändisar hade vi inte haft idioter som tagit betalt för att vara den övernaturlige tolken som kan göra det möjligt. Och igen, vilken makalös brist på ansvarskänsla, att totalt frånsäga sig ansvar från situationen och skylla på Lundmyr of Sweden för sina smaklösa, rosa kreationer. Skyll på konsumenterna som uppenbarligen köper skiten. Eller ännu bättre, kräv att din lilla pojke blir kramad av dagisfröknarna när han kommer in med sin fina, blåa tröja, och uppmuntra ditt barn genom allt att våga göra det som han eller hon tycker är roligt och bra. Men det är svårare. Enklare som sagt att fnysa åt flickan i prinsessklänningen.

EDIT: Nej, jag tycker inte att vi har ett behov av genusidentifierad konsumtion, eller mycket annan konsumption heller för den delen. Se mig dansa som en nervös pudel här.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s