Intresseklubben

Oj, vad mycket folk det blev som kollade in bloggen. Så viktig jag känner mig! Jag belönar därmed mina trogna läsare med en härlig musikvideo och rätten att komma med förfrågningar.

Nu orkar jag inte hitta på saker att skriva om längre, nämligen. Trycket ligger ju på lite nu när man faktiskt blir läst. Annars blir det en top-fem lista med mina favoritfilmer när det kommer till erotikens glansperiod – 70talet.

Annonser

En Roger H. Sterling

Min man skall gå och klippa av sig håret. Han har en lång, ranglig, grå hästsvans och börjar bli flint, så nu är det på tiden att få en normal frisyr. Givetvis är han helt förtvivlad, han har alltid haft hästsvans och har bara klippt sig när han haft jobbintervjuer. Då han har jobbar på samma jobb i 14 år är det klart att han känner sig skrämd vid tanken på en klippning.

Det här är däremot kalasbra nyheter för mig. Då han jag äntligen fortsätta mitt projekt med att grooma om honom till…..  Roger H. Sterling. Mannen med replikerna. Mannen med gunget i steget. Mannen med det vita håret och den rosiga hyn. Mannen utan hår i öronen.

https://i1.wp.com/xfinity.comcast.net/blogs/tv/files/2009/08/250-x-250-roger-sterling-2.jpg

Kroppen och valet och könet

Jag tillhör dom som inte tycker att en abort är något stort. Nej, det är inte riktigt sant – givetvis är det stort om de som går igenom med en abort känner det, men jag tycker inte att det är något att direkt diskutera hur man kan försöka förhindra eller förbjuda (NB: inget att försöka förhindra, däremot skall man givetvis försöka förebygga varje abort så långt det går). Jag ser inget moraliskt fel i att ha en abort i sig. Däremot ser jag mycket moraliskt fel i att inte ge mannen samma rättigheter som kvinnan. 
Vetorätt för en abort ligger ju och måste ligga hos den gravida kvinnan. Efter att jag testat att vara gravid två gånger och fött ett barn kan jag säga att det inte är något jag skulle påtvinga någon annan än amerikanska politiker, det är absolut utan tvekan det värsta jag varit med om. Vissa kvinnor lyser av glädje hela graviditeten, andra (som jag) drabbas av svarta depressioner, total fysisk och mental utmattning, ångestattacker, insomnia och annat smått och gått, och sedan sätter de fysiska problemen in. En förlossning med krossande smärta, dramatik och svindlande rädsla är vid det laget hjärtligt välkommen då man vet att den kommer att vara över inom ett par dagar och sedan är skiten över. Dessutom får man gas. 

https://i1.wp.com/www.sciencephoto.com/image/313386/530wm/P6800103-Embryo_at_six_weeks-SPL.jpg
En bebis!

 En abort handlar om så mycket mer än rätten till ens kropp. Den handlar om rätten till ens liv, ett liv man kanske inte kan ha om man binder sig för alltid vid en viss man. Många kvinnor blir gravida med män som de måste komma bort ifrån, män som behandlar dom illa eller kan vara farliga. En abort är också rätten till en karriär. Min karriär hamnade ganska naturligt i blåsväder efter att jag blev på tjocken och började somna vid mitt skrivbord, skrika åt min chef att han var äcklig och dum i huvet och gråta under presentationer. Jag missade två befodran under min graviditet då jag helt enkelt inte hade den fysiska orken att gå efter dom, och gudarna vet hur mycket jag missat under min föräldraledighet.
”Själviska kvinnor!” hör jag nu abortmotståndarna muttra. ”Man får väl använda hjärncellerna innan man knullar då! Knullar man finns risken att något går fel, och det går man med på när man särar på låren. Och skulle en karriär vara viktigare än ett barns liv, det är vansinnigt så själviska dagens kvinnor är!” Tja…. om det nu skulle vara så att det var omoget och själviskt (vilket jag verkligen inte ser det som) är dom väl absolut inte mogna att bli föräldrar, och skulle inte bli tvingade att föda fram barn.

https://i1.wp.com/sportsxfitness.com/wp-content/uploads/2011/11/Eat-during-pregnancy.jpg
Jag skrattade aldrig åt min
sallad. Jag var för deppig.

Det underliga här är att man ofta hör samma argument ställda åt andra hållet. Varför skall män bli tvingade till livslångt ansvar (ekonomiskt, om inte annat) för barn dom inte vill ha, födda av kvinnor dom inte vill ha dom med? ”Får man tänka på innan man knullar!”, fnyser den gravida kvinnan. ”Karlar tänker bara med pitten och sen vill dom slippa undan ansvaret. Då får man väl använda kondom då, och man får väl räkna med att risken finns även om man använder skydd. Och vilken sorts man vill inte betala för skor för sitt eget barn?! Fy fan, vilken själviskhet!” 

Givetvis skall man fundera länge och väl innan man genomför en abort. Men man skall fundera precis lika länge innan man inte genomför en abort. Att bli förälder är ingen man skall kasta sig in i utan att vara helt säker på att man kan vara en bra förälder, att man kommer att kunna ta hand om livet man sätter till världen.
 Aborten må vara kvinnans rättighet, men föräldraskapet är bägges ansvar och borde vara bägges beslut. Att inte informera en man om att man väntar hans barn, att inte ta hans åsikt om huruvida man skall genomföra en abort, är ett enormt missbruk av rätten till sin kropp.

Rätten att vara dålig.

Two of the heeled shoes being sold to fit eight-year-olds
Dessa är menade för
sjuåringar eller dvärgar

Roligt nog med tanke på det här snacket om konsumentansvar fick jag idag reda på att det numera är ”förbjudet” (förklaring för situationstecknen kommer) att sälja sexualiserande kläder till barn under 12 års ålder på Irland. Många klädkedjor har alltså gått in i en pakt där de kommit överrens om att härma England och sluta sälja högklackade skor, hotpant, t-shirts med suggestiv text, BH:ar och bikiniöverdelar med stoppning, osv. Och det är väl bra. Antar jag. Dom skall inte finnas i affärer eller någon annanstans. Så det är väl bra. Men det får en att fundera….

Den enda gången jag har varit med på TV var när jag var på visit i Göteborg och blev intervjuvad av TV4 om vad jag tyckte om att Arnold Schwarzenegger ställde upp till val i Kalifornien. Då hade jag inte sett de glada bilderna av hur Arnold innan han blev känd levde rövare i Rio på något reseprogram i stilen Packat & Klart, så jag hade ingen jätteklar bild eller jättestark åsikt. Jag sade något i stilen att han gör väl vad han vill så röstar folk på honom om dom vill, och att folk får oftast vad dom förtjänar när dom kan rösta om saker och ting. Alltså, folk har rätten att kasta bort sin demokratiska röst för att dom tycker att det är kul och spexigt att ha Terminatorn som regent, men då får dom leva med konsekvenserna. Har vi samma rätt som föräldrar?

https://i2.wp.com/www.isciencemag.co.uk/wp-content/uploads/2011/06/Oh_Baby_London_Pink_Wannabe_WAG_Slogan_T_Shirt2.jpg
Menad för tvååringar eller Weng Weng

Vi kan nog alla komma överrens om att det inte är så snällt att ge sin tvååring en t-shirt med texten ”wannabe WAG”. Det sänder inte ut rätt signaler. Det är snudd på grymt, och totalt opassande. Varför någon skulle komma på tanken att över huvud taget aspirera mot att bli en WAG är för mig bortom allt förnuft, men att projicera detta mot en tvååring ens på skämt är äcklande. (WAG, för den som inte vet, är förkortning på ”Wives and Girlfriends” och handlar om flickorna som omger rika fotbollsspelare. Flickornas jobb är att vara vackra, tajta, moderiktiga, välmålade och tysta när deras män hängs ut i skvallerpressen för otrohet med prostituerade.)

Frances Fitzgerald (Children’s Minister på Irland) intervjuvas här om ”förbudet” som de kallar det. Enligt henne vet föräldrar ”instinktivt” vad som är lämpligt eller inte, men känner ibland press på oss att köpa opassande kläder pga andra barns kläder, löst översatt. Detta är ju en fullkomligt idiotisk sak att säga – som om föräldrar kände grupptryck att klä sina tvååringar i WAG-tröjor eftersom alla andra tvååringar har WAG-tröjor, och alla andra mammor som köpte tröjorna också tyckte att dom var vedervärdiga men alla måste handla och handla enbart för att alla andra handlar och handlar…. Är det så att man känner sådant enormt grupptryck att man inte kan låta bli att handla högklackade skor till sin sjuåring är man antagligen inte redo att bli förälder med allt vad det innebär. Kan man inte hantera ansvaret att handla kläder till sitt barn utan måste få regler uppsatta om att barnet inte kan få ha hotpants om hon är under tolv års ålder är det något i sanning galet. Min tanke här är att isåfall är om det är så illa att man känner grupptryck över sin tvåårings kläder som man inte kan stå emot, är kläderna nog det sista man borde oroa sig över, och att man istället borde se över hur denna totala brist på integritet och självrespekt ger uttryck på viktigare bitar av barnets uppfostran.

Jag tycker att det är viktigt att vi har rätten att välja fel. Det är viktigt att vi har valet att kunna följa Cosmos totalt idiotiska sextips, men sedan får vi leva med att vara ensamma och gravt överviktiga resten av livet om vi gör det. Tar dom bort rätten för oss att köpa Cosmo eftersom det är så jävla dumt har vi förlorat en rättighet. Det vi behöver i situationer som gäller våra barn är att folk skall ta mer ansvar och inte lägga ansvaret på butiken som säljer kläderna eller företaget som tillverkar kläderna att se till att det våra barn har på kroppen är normalt. Det är upp till oss att välja. Jag väljer att konsumera barnkläder till mitt barn, och gör därmet min del mot sexualiseringen.

Grupptryck

Jaha. Eftersom alla andra bloggar om Miss Travel får väl jag göra det också.

Miss Travel är en sida där vackra unga damer (och tydligen några vackra unga herrar) kan träffa rika herrar som tar med dom ut och reser. ”Är du attraktiv men pank?” frågar rösten i reklamen. ”Har du svårt att hitta bra klienter och har lust att försvinna lite?” antyder rösten i mitt huvud. Den riktiga reklamen fortsätter med att visa stiliga herrar i vita rockar och kostymer för att demonstrera vilka läckerbitar som väntar på att få träffa kanske just mig om jag är väldigt, väldigt attraktiv.

Tydligen är det meningen att dumma unga flickor skall tänka att det är en jättebra idé och att åka ut och resa med stiliga herrar och låta herrarna ta hand om dom ordentligt. Skämma bort dom ordentligt. Som snälla pappor gör med sina döttrar. Naturligtvis genomskådar precis alla vad det handlar om, alltså en eskortservice för rika män, attraktiva unga flickor och en eller annan attraktiv twink.
Varför då denna tvetydighet? Delvis pga lagen. Det är olagligt att anstifta prostitution i stora delar av Amerika, och ingen blir nog vidare förvånad av att Miss Travel är amerikanskt. Eskort räknas antagligen i det här fallet som prostitution, trots att ingen direkt säger att ”om jag bjuder med dig till budapest måste du ha analsex med mig andra natten” eller ”om du skriver upp dig på vår sida kommer män att kontakta dig och vänta sig att du har sex med dom som betalning för vissa tjänster”. Så därför får man inte säga ”du får jobba som internationell obetald eskort”.

(Appropå eskort, jag undrar vad som händer med min gamla blogg-eskort Summer Glamourmodellen? Efter en snabb titt kan jag meddela att Summer har flyttat till Göteborg och gått på Liseberg. Hon vann en hel del, om hon får säga det själv. Det var väl roligt, hela små mjukisdjur och två chokladgrejer. Det var roligt för henne.)

Sedan tycker jag att det är lite misstänkt att alla dom glada, attraktiva, nöjda kunderna i Miss Travel’s ”Testimonials”-sida har namn av misstänkt ospecifik anda, som ”luckyphil11” eller ”danishdelight”, och underligt klara, välfokuserade bilder av stajlade människor i exotiska miljöer. Nu säger inte jag att Miss Travel hittat på egna konton och skrivit allt själv för att framstå i god dager för potentiella framtida kunder. Jag vill ju inte bli stämd. Det jag säger är att rika och/eller vackra människor är fantasilösa och självbelåtna. Och det kan dom väl ta.

Underligt förresten att dom där läckra, smarta, charmerande herrarna på hemsidan inte kunde hitta någon att resa till Bahli med.

Det blir väl lite mer kändisbloggning då

Var precis inne och läste Alex Schulmans blogg. Jag vet inget om Schulman och har slöläst hans blogg kanske ett tiotal gånger under lika många år (innan han började blogga bloggade han ju som aftonbladets krönikör). Jag har aldrig förstått mig på varför dom här människorna är speciellt intressanta för andra att hålla reda på och höra vad dom tycker och tänker om saker i sin vardag, men det får man väl göra då, det behöver ju inte jag lägga mig i.
En bieffekt av att folk tycker om Alex Schulman och tycker om att läsa vad han skriver om (”Undrar vad som kan ha hänt Alex Schulman idag”, tänker jag mig att folk tänker. ”Jaha, han har haft en ensam kväll utan Amanda och kollat på fotboll och ätit chorizo. Fan vad intressant han är egentligen.”) är att människor också ogillar vad han skrivit, och kanske t.om. ogillar honom som person. Ibland ser jag sura kommentar om honom på Facebook eller i andra bloggar där folk verkar vara arga på Alex. Detta förvånar mig. Ointressant? Ja, för mig (som sagt, inte för många andra). Så till den milda grad ointressant att jag aldrig brytt mig om att leta efter karaktärsfelen andra verkar finna så karaktäristiska för den Schulmanska släkten.
Varför läser vi dom här människornas bloggar? Det fanns säkert hundratals, kanske tusentals människor som läste om Alex ensamma kväll hemma med chorizon. Det skrämmer mig. Det får mig att tänka mig världen som en kall, ensam plats där folk hellre läser om en ”kändis” som aldrig skriver något av intresse (igen, i min åsikt) än gör något vettigt, som funderar över hur man kan omorganisera sin dag för att få lite mer kvalitetstid med barnen eller, tja, stickar sig en hatt eller läser om alternativmedicin och hur ruttet det är, eller stirrar på sina egna fötter.
Det kan vara för att jag har varit utomlands så länge, men jag gapar av häpnad över det Sverige jag har kommit tillbaka till. Folk är ibland nästan maniskt intresserade av människor jag inte har den blekaste aning om vilka dom är, så intresserade att dom köper tidningar med dom här människornas skilsmässor på löpet. Vad har dom gjort då? Jag fattar inte. Förklara.

Nu vs då

För kanske en månad sedan bestämde jag mig för att börja blogga lite mer och försöka ta tag i sakerna. Jag fick i snitt 0,2 glada läsare om dagen i ett par veckor, och nu har jag säkert tio gånger så många.
Då när jag fick ett mejl hoppades jag på att det var Försäkringskassan som fått kollektiv tokighet och faktiskt svarat på mina ilskna frågor. Det var det aldrig. Det var oftast nyhetsbrev från Odla.nu som ville informera mig om saker som utförsäljningar på perenna småplantor. Jag vet inte ens när jag gick med på att få dessa utskick, men resultatet är iallafall att min vardag var full av små gnistrande hormonkickar som surnade så fort jag såg avsändaren.

Nu när jag får mejl är det exakt samma situation, utom att jag har slutat hoppas på Försäkringskassan och istället tror att det kan vara en ny bloggkompis som kommenterat. Tänk om hon (jag har inga manliga läsare) säger något snällt. Tänk om det är någon som säger typ att ”åh, vad trevligt det var att läsa! Jag är gammal och nu testamenterar jag alla mina pengar till dig så slipper du stå och leta i spegeln efter stressgråa hår varje dag. Nu är det löst, nu behöver du aldrig mer oroa dig för Försäkringskassan eller för att du skall få sparken. Har du förresten sett några roliga filmer på sistone? Kan du inte skriva om det så kan vi diskutera dom eftersom jag också råkar gilla gamla exploitationfilmer och ogilla Tarantino-sjåpen, jag skickar en check.” Det har det heller aldrig varit.

Sannolikheten att något sådant skulle hända är väl ungefär lika stor som att jag skulle vinna pengar. Det här är iallafall gratis, och man kan jobba lite på att bredda ut röven medans man sitter här. Alla gillar ju en bred röv.

Synd om Anja

Stackars Anja Pärson. Inte nog med att hon tydligen måste ta ansvar för hbtq-rörelsen (och bli politiskt frontfigur, nu när hon är uttalat bisexuell kommer människor alltid att föreställa sig henne med en vulva under näsan oavsett var hon är. Det funkar ju så. Är man heterosexuell funderar ju folk inget vidare på hur dom ser ut när dom utför oralsex (om det inte är på en själv), men är man homosexuell kan folk inte låta bli att föreställa sig hur dom ser ut i akten. Barnsligt, hörni.

När man diskuterar homosexuella (bisexuella, osv) brukar man oftast fokusera på det sexuella. Till och med i försvarstal till homo- eller bisexuella funderas det över hur dom har det erotiskt. Ta t.ex. Lisa Magnussons Rodeo:

”Låt mig bara fråga dig, Ronnie Sandahl, vad har du själv gjort för kampen? Jag menar bortsett från att sitta i Sveriges största tidning och ta dig rätten att tala om för Anja Pärson vilka politiska frågor hon bör engagera sig i på grundval av vem hon knullar? (…) Det beklämmande, anser jag, är inte att Anja tar för lite ansvar för hbtqi-rörelsen utan att hon alls skall behöva göra en grej av vad hon tänder på, att det förväntas av henne att hon delar med sig till alla och gör sig själv till en galjonsfigur. För egen del kommer jag alltid att förbehålla mig rätten att helt själv bestämma för vilka jag skall berätta om mitt sexliv och när”

 Detta är den första och enda texten jag kan minnas att jag läst på Rodeo. Jag håller med om grundtanken – sexuell läggning är inget mer än sexuell läggning, ingen politiskt registrering eller obligatoriskt ställningstagande åt något håll, inte ens enbart på papper. Men är det inte roligt hur det är knullandet och tändandet som tas upp om hennes förhållande? Inte kärleken utan knullandet. Jovisst inkluderas knullandet och tändandet i den sexuella läggningen, men det är ju faktiskt inte allt. Låtom oss inkludera kärleken i diskussionen, ty störst av allt är kärleken även i Anja Pärsons förhållande (med lite tur).

Specifikationer

Säga vad man vill om människor, men vi vill verkligen att allt skall gå riktigt till väga. Hederligt folk med hederliga arbeten i hederliga hem. Bra hederligt folk allihopa. Moraliska människor.
Eftersom vi är hederligt folk vill vi att folk skall lyda lagar och regler i samhället. Eller hur? Vi vill ju att vi alla skall kunna leva tillsammans som civiliserade människor, då kan vi ju inte ha massa folk som bestämmer sig för att strunta i lagarna. Och så vill vi ju inte ha massa omoraliska utnyttjanden av människor som inte förstår bättre, som t.ex. barn eller folk med mentala sjukdomar eller andra problem som gör att dom är lätta att utnyttja. Så kan vi ju inte ha det, eller hur? Givetvis inte, ingen tycker ju att det är okej.
Det finns massor av sådana exempel som vi alla kan hålla med om, och med ”alla” menar jag alla som inte är helt dumma i huvet och/eller själslösa och själviska hundar.

I största allmänhet, alltså.

Varför är det då så att vi väljer att specificera sådant när vi diskuterar vissa ämnen?

”Jag är inte rasist, men jag tycker att invandrare skall lyda våra lagar!” ALLA skall lyda våra lagar.

Man kan inte argumentera
med den klatchiga logiken

”Jag tycker inte att prostituerade skall behöva bli våldtagna eller utnyttjade.” INGEN skall behöva bli våldtagen eller utnyttjad. Eller, mja, utnyttjad är väl lite relativt, men sexuellt utnyttjad skall man inte bli.

Är det så att invandrare begår fler brott? Det skall väl egentligen inte spela någon roll eller, även om det vore så? Vi skall alla vara en stor, glad, svensk familj, eller nysvensk. Men det är väl samma sak, eller skall vara det iallafall. Varför ha olika standards? Varför tycker man att det är svårare att hanteraom en invandrare begår ett brott än att en svensk begår ett brott? Jag tror att folk är missundsamma, men jag vet inte vad dom skulle vara missundsamma på. Kanske så att man känner att man fått leva i skit-Sverige hela sitt liv för att komma dit att man är vuxen svensk, medans de här kan valsa in på en räkmacka som fullvuxna redan från början, eller nåt. Jag vet sannerligen inte.
En släkting till mig skrev ett argt inlägg på facebook  där hon ilsket förklarade att dom där invandrarna minsann kommer hit och kräver att få specialbehandling inom arbetsmarknaden. Som källa lade hon upp en ”artikel” från den högerextrema sidan nationell.nu och flera av hennes vänner och hon själv frustade indignerat om att hon minsann inte skulle ha något emot att bli brandman, men hon var ju svenne! Roligt nog gällde detta inte bara invandrare, utan även just kvinnor, så att hon faktiskt hade haft precis samma usla förkörsrätt som de hemska invandrarna. Och inte var det så att hon som kvinna krävt detta? Nej, givetvis inte. Så varför trodde hon då att alla invandrare personligen krävt att få söka jobb enbart med den meriten att de inte är födda i Sverige? Äsch, hon var inte rasist, men invandrare måste banne mig sluta att kräva saker som vi svenskar inte har tillgång till! Alltid går invandrarna först (i det här fallet hand i hand med omeriterade svenska kvinnor, vilka dom antagligen senare våldtog och hedersmördade).

Vad gäller prostitution och pornografi talar folk ofta om att man inte vill se kvinnor utnyttjade eller våldtagna. Det vill ingen (normal, hederlig) människa se, inte i någon branch eller mot något kön. Skall det tas upp som ett argument för eller emot sexbranchen? Nej. Det gäller alla brancher. Är det så att sexbranchen har ett problem med att kvinnor blir utnyttjade sexuellt kan det nog vara bra att se över den branchen, ge folk tillgång till fackliga representander, ge dom hederlig lön och så vidare. Nu råkar det ju vara så att porrbranchen håller på att dö ut tack vare vår gamle vän Internet, men för andra medlemmar i sexfamiljen borde samma regler gälla. Varför inte? Om man bortser från de uppenbara justeringarna för att försäkra sig om allas säkerhet, hur kan man diskutera emot prostitution med tanken att kvinnor kan bli utnyttjade? Kvinnor blir utnyttjade varje dag, sexpartners ljuger för varandra, man sprider könssjukdomar och orealistiska drömmar och sedan raderar man deras nummer. Många prostituerade säger sig ha börjat på sin bana då de insåg att de ligger med olika personer varje vecka, och de såg ingen anleding till att inte ta betalt för det om de ändå skulle göra det. Är det ena beteendet mindre riskabelt än det andra? Och ändå, när vi talar om sexuella möten brukar vi ju inte se bekymrade ut och dra fram möjligheten att dessa damer och herrar blir våldtagna eller sexuellt utnyttjade en dag. Sexuell frigjordhet är en rättighet, och många av oss känner oss dammiga och gammalmodiga om vi kommer med varningar till dessa sexuellt vågade unga herrar och damer. Vad mer är, det har inte med oss att göra, det är inte våran sak att pissa på deras parad med bistra varningar. Känner vi. Ibland.

Incest, våldtäkt och pornografi

Men hörni… Varför måste det vara såhär? Varför måste man hålla på och ha snack på nivån att om män kollar på porr är dom kvinnohatare. Om en man har sex med en prostituerad måste han vara kvinnohatare. Missförstå mig rätt; det finns säkert massa kvinnohatare som kollar på porr och har sex med prostituerade, men man blir väl inte kvinnohatare per automatik om man smygporrar lite? Eller om man har sex med en prostituerad? Tänk, man behöver inte ens ha sex med en kvinna för att ha sex med en prostituerad och ändå blir man kvinnohatare! Feminister har glömt bort det första könet i sin retorik, det finns alltså inga manliga prostituerade eller manliga porrskådespelare. Eller också älskar de manliga sexarbetarna sina yrken eftersom dom är män och därför tokiga i sex och helt med på noterna jämt, till skillnad från damer som ju vill ha kärlek och romantik med sitt älskog. Och incest – jag tänker nu anta att dom inte talar om väldtäkter av barn, eftersom det knappast har med kvinnor att göra per definition. Diskuterar man om incest mellan vuxna tänker jag antingen om kungahusen där man ser tydliga resultat av dussintals generationer av kusingifte in action, eller GSA . Oavsett vilket man ju knappast kan skuldbelägga en av partnerna för specifikt.

Feminismen står ju och velar lite vad gäller prostitution och pornografi. Personligen är jag en stor beundrare av sexarbetare och ser ingen anledning till att vi skulle förbjuda någotdera, men naturligtvis måste folk skyddas bättre inom bägge brancherna.

https://i0.wp.com/www.sugarbang.com/storage/superheroes_posed.jpeg

 I och med att Green Lantern kom ut som bög har folk börjat tycka att serietidningar kan vara dörren till ungdomens egna cirkel i helvetet igen. Jag kan bara anta att det är Mad Men som har gjort det så populärt att vara nostalgisk efter det sena 50-talet att böghateri och serietidningar är fashionabelt på nytt. Innan Green Lantern kom ut som Belsebög oroade sig amerikanska överklassen mest för dataspel och porr nu när man kommit över 80-talets rädsla för slasherfilmer som man var helt övertygad om skulle förgöra ungdomen med hull och hår. Nu gör man hollywood-versioner av filmerna man förfasade sig över och alla har kommit fram till att slasher är helt okej, det är bröstvårtor vi skall vara rädda för. Bröstvårtor på TV kan skada barnen och ge dom men för livet, men det är fullkomligt i sin ordning att se mord och grafiska tortyrscener (det är bestämt att det är okej att ta med sina barn in i biografer där starka våldsfilmer visas, men de kan inte släppas in på en film med tuttar).Och nu verkar vi ha återgått till att barnen måste skyddas mot de vidriga serietidningarna igen. För det är okej att se nästan övermänskligt sexistiska och våldsamma dramatiseringar, så länge man inte ser vårtgård eller bögkyss. Man blir fan äcklad.