Mammabloggar

En annan sak jag ogillar är när föräldrar skriver bloggar från sina spädbarns perspektiv.
 ”Hej!” Jag heter Melker och jag är fem månader gammal. Min mamma tycker jag ser ut som James Dean, men jag tycker jag är mycket sötare! Jag gillar att bada, då plaskar jag alltid så mamma måste torka golvet varenda gång, sen tycker jag om att amma och äta lite äppelgröt efter badet. Mums, tycker jag! Mysigt, tycker mamma!”

Äckligt, onaturligt, skrämmande. Jag förstår mig inte på folk.

Jag tycker nästan att den här enorma, självbelåtna kärleken till sin avkomma som påvisas i svenska (och säkert utländska) mammabloggar är värre än den skrikiga, arga kärleken i amerika.

Alla som sett ett avsnitt av Maury vet hur det går till. Svart, ofta sjukligt överviktig arbetarklassdam med enorma naglar och nittiotalshår ligger med många män och blir med barn. Eftersom hon känner sig i den situationen att hon vill och kan vara en god förälder avbryter hon inte graviditeten, och fortsätter jaga den potentiella fadern in på scenen hos Maury, där de tillbringar ett par minuter med att gapa slogans åt varandra så högt att ingen hör vad den andra parten vill säga (”You callin’ me a slut? Takes one to know one! Takes one to know one! Takes one to know one! Takes one to know one! Takes one to know one!” Publigen: ”Wooooooo!” applåder, armviftningar, ylande). Mitt i allt detta sitter Maury i sin tjocktröja och väntar tills slogansen dött ut, ställer kanske en diskret fråga för att få igång sina gäster igen eller rullar leende på ögonen. Alltigenom skriker den kvinnlige gästen oftast hur många procent säker hon är att mannen i fråga är far till barnet (i regel minst 200% säker).
Värt att nämna är att Maury genom sitt arbete blivit så van vid att umgås med afro-amerikansk arbetarklass att han nu utan att tveka går fram och slår sin näve mot sin manliga gästs näve utan att tveka, med ett muttrat ”hey, homie, welcome to the show”.

Sen kommer DNA-resultaten och den manlige gästen är antingen fadern till den kvinnlige gästens barn, eller inte. Det är allt. Nästa gäst. Varje gäst ges sina 5 minuter, sedan går man obönhörligt vidare.
Ibland har Maury andra problem han tacklar, som damer som är rädda för inlagd gurka eller tvååringar som väger 200 kg. Dom avsnitten är aldrig lika intressanta, men är naturligtvis 800 gånger intelligentare än, säg, mammabloggar. Nästan alltid.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s