Passé politik

Älskar när jag ser bloggtrender för det är alltid så himla intressant vad för kommentar eller del av diskussionen som blir fokus. Först diskuteras ett generellt ämne, sen säger nån nånting och plötsligt sitter alla och ba har skitstarka åsikter om amningssex. Annars gillar jag överlag ej bloggtrender. Vill ju gärna framstå som ödmjuk (obs, kan ej länka till min instavideo där jag skakar ut håret och säger ”jag är så snygg” in i kameran flera gånger) men jag deltar ju sällan i dessa diskussioner och det blir sällan mycket nytt eller intressant sagt. Samband? Håhå, jag vet just inte det. (Obs, gäller ej mina väninnor som bloggar.)

Om internet är världens essens finns det inget sannare än att allt kommer att missförstås och att man till sist kommer att dö. Så jag lägger jag ner att försöka ge intressanta åsikter om pågående debatter. Allt känns ju ändå så passé. Blogg är typ internets shabby chic så vad spelar någonting ens för roll vad jag lägger ut på min? Svar: Det spelar roll eftersom jag vill vara populär. Jag vill vara del i en grupp där jag lyfts och hyllas. Tänker nog börja podda igen eftersom det åtminstone gav mig viss glans. Kanske byta identitetspolitik till nåt lite fräschare, nåt som inte har blivit uthorad till fashionstatement av the man och därför totalt impotent som politiks rörelse. Pow Pow! Håll ögonen öppna efter en feministemoji.

Det känns som att det jag egentligen behöver är nåt nytt ämne att bli kränkt över nu är feministplanet är hijackat och styrs rätt mot tidningen Historiska Kvinnors redaktion. Enter den här debattartikeln av Leona Milton, kanske sveriges haggigaste journalist och min nya idol.

gunni

Tycker på riktigt det är inspirerande att folk ba näe, nu får det vara nog!!! och sätter ner foten kring trista jantesveriges hunddiskriminering. Får man inte ta med vovven på krogen bara för att det är ohygieniskt och det finns folk med allergier? No smoking in bars, what’s next, no fucking in bars liksom?

ÄLSKAR brackiga haggor som pratar om trista jävla socialistsverige där man inte reser sig för gravida kvinnor på bussen, inte uppvaktar damerna med kurtis som i Nice och spelar efter det sociala kontraktet som i härliga nevvan. Älskar, älskar, älskar denna haggiga backlash. Det är så jävla gött att se kvinnor ta lite jävla plats utan att skämmas över sin sociala position eller indeed pga vanligt hederligt folkvett. Inte för att det gör världen till en bättre plats, men det gör världen till en roligare plats för mig vilket ju i slutändan är typ samma sak.

Varsågoda att anamma min nya politiska position där jag vill lyfta övre medelklassen och överklassen så att deras charm blir mindre diskret och därigenom mer underhållande för oss andra.

 

Flawless feminism

Är det bara jag som får typ all min omvärdsinfo från instagram och har mental ohälsa som resultat? Ännu en jättekonstig vecka hos Kvinnohat, ännu ett sammarbete mellan Magnus Betnér och Özz Nöjen, ännu ett deprimerande politiskt steg mot total förintelse som vid det här laget känns mer välkommet än någonsin. Beyoncé är flawless, Hillary kvinnofieras, Trump blir mer och mer lik sitt spirit animal Pogo the Clown, och det slutar ju verkligen aldrig. Groundhog day. Det är såhär jag tänker mig helvetet. En extra trög dag på insta. Men vad är ens alternativet? Facebook?

Missförstå mig rätt. Jag älskar sociala medier. Jag satte fan budgetfolkölen i halsen när jag såg Mia Skäringer gräva fram den gamla alla är snygga på insta och har selfiepinne-spaningen pga är ju så banalt, men en viktig läxa lär hon oss och det är att kitsch von oben alltid kommer att sälja.

mia

Minns ni det där helt sjuka ”poemet” om hur sociala medier får en att missa sitt livs kärlek? Det var exakt samma grej + fräschare då pga hundra år sedan men redan då var det ju jättetöntigt. Sociala medier är omvärlden i din ficka och många i din omvärld har trista liv, men det får man stå ut med när man går ut och frågar folk om dem, vilket man de facto gör när man befinner sig på digitala plattformar där folk delar bilder ur livet.

Och jag vet att alla säger detta men ju mer jag spenderar tid med att stirra på instagramkommentarsfält desto mindre vill jag ena den feministiska kampen. Herregud bort med dem. Bort med folk som typ hyllar snygga flawless kvinnor som extra feministiska pga vadå?? Det är en ball grej att vinna på patriarkatets villkor och sen jobba på att förändra systemet från insidan? Alltså jag orkar inte ens med hur dåligt detta är.

Kan vi inte bara vara ärliga med varann och säga att vi tycker att det är kul när folk är snygga för det är enklare att fokusera på vad de gör då + är gött att vila ögonen på en läcker röv? Ni vet att jag gillar Beyoncé och att jag tycker att hon gör skitgrym aktivism men alltså om vi gör flawless till en styrka innebär det att vi lägger ribban för acceptabel vid den lägstanivån. Och samtidigt så är ju skönhet ett kvinnodrag och att vilja få bekräftelse är ett kvinnodrag och därför kan det hånas helt hänsynslöst medan folk flabbar åt den tokiga instakulturen där ungdomar gör duckface och vad nu folk tror är inne nu för tiden. Kan vi inte bara vara ärliga med varann här också och säga att vi gillar att känna oss överlägsna snygga människor eftersom vi vet att vi aldrig kan slå dem i skönhet så vi tänker inte ens försöka? (Obs, ej Mia Skäringer då)

Jag uppskattar verkligen ärlighet och jag tycker att den här flamsiga icke-analysen von oben går för långt. Den skadar folk. Den skadar mig iom att den gör mig arg.

 

Repressed hostility blues

Ni minns när jag blev antastad av en äcklig blottare som runkade över mig för kanske något halvår sedan? Det fick mig att bryta samman totalt, mest på grund av att jag konfronterades med min maktlöshet. Det fanns på riktigt inget jag kunde göra åt att den här mannen runkade över mig, han hade kunnat våldta mig och slå mig utan att jag hade kunnat stoppa honom. Det var hemskt skrämmande att stå ansikte mot ansikte med den insikten.

Jag har funderat lite på det här med gränser och vad vi gör för att återta makt. När jag var i Istanbul förra veckan fick jag ha slöja och en heltäckande typ rock när jag var i moské och jag satt och tittade omkring mig med en helt ny känsla som jag aldrig tror jag faktiskt upplevt som vuxen kvinna tidigare. Det var känslan av att inte bli objektifierad  eller granskad. Oavsett om mitt utseende godkänts eller underkänts av männen omkring mig har de alltid granskat mig, och det slog mig aldrig hur utmattande det var förrän jag upplevde att ingen tittade. Jag var fortfarande kvinna, men sedd som endast en kvinna bland andra kvinnor. Ingen granskade min kropp eller min knullbarhet eller mina kläder, och det gör folk alltid annars, oavsett om det är gillande, ogillande eller helt neutralt.

På nätet är det ju en rätt stor grej nu att man lägger ut bilder på när tjejer säger klatchiga saker till män som antastar dem. Jag tycker oerhört illa om detta, dels för att jag är en gammal surdeg som tycker illa om mycket men också för att jag tycker att det är att uppmuntra män i deras usla och vidriga beteende när man gör det hela till en kul lek. ”Min kuk hade sett bra ut i din mun”, ”Din kuk hade sett bra ut i min mun AVBITEN!!!” typ. Som att snubben lär sig en läxa. Eller okej, det gör han kanske. Han lär sig att det är en lustig ordduell att skicka snuskiga saker till tjejer eftersom de, tjejerna, har ”skinn på näsan”. En lustighet som inte alls har med makt att göra där män och kvinnor är lika goda kålsupare, lol*.

Jag tänker att den sexuella frihet vi idag åtnjuter ofta får stå som ursäkt för grisigt och vidrigt beteende som verkligen är oacceptabelt. Det blir amerikanskt, ni vet. Frihet används som synonym till hänsynslöshet eller objektifierande av medmänniskor, att man inte behöver ta ansvar för andras reaktion på sitt handlande eftersom man ju har yttrandefrihet eller frihet att visa intresse för någon man finner attraktiv. Män låtsas som att de inte kan förstå vad som överhuvudtaget kan vara fel med att flirta lite eller visa intresse för tjejer precis när de vill, hur de vill, som att alternativet till att utöva makt över kvinnor är att leva på medeltiden. Alternativet hänsyn och omtänksamhet finns liksom inte, det är antingen slemmo eller amishuppvaktning.

Jag. Blir. Verkligen. Så. Jävla. Trött. När. Jag. Ser. Dessa. Män. I. Diskussion. Som. Inte. Kan. Förstå. Hur. Man. Beter. Sig. Alternativet är liksom att antingen hålla på och slemma på servitriser, klämma tjejer på röven, visa erektioner på krogen, granska tjejer på gatan, eller också att män absolut inte får göra nånting alls någonsin. Och jag är ledsen att jag är helt sexnegativ iom att ni vet hur sexpositiv jag är, men snart driver ni mig till att faktiskt säga okej, nej, män BORDE faktiskt inte få flirta med någon någonsin. Om ni inte kan lära er att bete er ändrar jag åsikt och tycker att ni fan inte borde få flirta nånsin. Vet ni vems fel det är att jag börjat hata mäns närmanden, alltid? Det är mäns fel. ”Inte alla män beter sig så”, fast alltså JO, i princip alla män har någon gång betett sig så jävla gränslöst, bara det att de blandar ihop det med att inte bete sig så hela tiden.

Så nu vill jag börja bära slöja eller nåt. Jag är så trött på hela skiten. Inte ens så att män håller på att ta kontakt sådär jättemycket, men granskandet är nog. Jag undrar om det är därför jag är så förtjust i filmer som LIPSTICK, MS .45 och POSSESSION. Neurotiska kvinnor är så enkla att identifiera sig med, även om de ofta såklart framstår som exceptionella i filmens värld. Jag ser mig inte som exceptionell, jag är inte särskilt attraktiv eller intressant, jag är bara en kvinna i åldern 14 – 35.

 

* Obs, självklart förstår jag kvinnors försök att ta tillbaka makten när någon sexuellt antastat dem på nätet eller var det nu kan vara. Jag bara ogillar att det ses som att kvinnor på något sätt som grupp får mer makt för att de låtsas vara totalt obrydda när män snuskar sig.

Män som älskar kvinnor men gör dumma enskilda handlingar pga anledning

Sötnosen Lady Dahmer/Natashja är ju supergravid och håller på att ta körkort. Hon är stressad och mår dåligt, fysiskt och mentalt. Därför bloggar hon inte lika mycket, och vi stalkers/vänner får nöja oss med att läsa på instagram. Därför är våra diskussioner ofta på den här nivån.

på toa enligt instagram

Därför (och andra anledningar, tex man är en normal människa) blir man ju rätt så upprörd när man läser följande mitt i flödet.

Christhian

Christhian har numera låst sitt konto eftersom det tydligen inte är så kul när folk kritiserar en på insta. Jävla starkt.

Fina Natashja som är så gravid och skriver om hur hon mår, hur ont hon har, hur hon står i duschen och försöker må bra, hur hon har svårt att gå och vilken ångest hon har. Alltså vad i HELVETE är det för fel på folk??

På riktigt, vad i HELVETE är det för fel på folk??

Jag påminns om det superheta våldtäktsfallet där en far till våldtäktsmannen Brock Turner förklarat att det är hans sons första sexuella våldshandling (som han åkt fast för, obs obs) och att han därför förtjänar ett lätt och luftigt straff. Hallå, hans son har levt i 20 år och begått ett brott under 20 minuter, är det rimligt att straffas med ett halvårs fängelse? Ens första våldtäkt förtjänar en get out of jail eftersom man ju inte kan förväntas fatta att man gör något fel eftersom man ju faktiskt har haft rätt att bete sig så, hela vägen fram till domaren. Varken Brock Turner eller hans pappa verkar fundera nåt särskilt kring mäns våld mot kvinnor utan ser hela fallet som att alkohol gör ungdomar promiskuösa, vilket är ett problem.

Det är såhär våldtäktsmän ser ut, det är såhär våldtäktskulturen ser ut, det är såhär patriarkatet ser ut. Inte som en slusk i en buske, inte som en a-lagare som rapar och tafsar utan som en familjefar som kränker kvinnor och hotar dem med sexuellt våld utan en enda tanke på att han gör något vedervärdigt. I hans värld gör han inget vidrigt, i hans värld är han en schysst, chill snubbe som bara har lite sköj på nätet. I hans värld förtjänar kvinnor som Natashja att man kallar henne äcklig, att man skriver om att slicka hennes fitta, över att man skriver att hon luktar skit. Han har såklart ingen aning om vad hon luktar och har verkligen inte med det att göra. Problemet är inte hennes kroppslukt utan att hon inte försöker göra sig attraktiv för honom, och då förtjänar hon all galla han kan spy över henne, med lite underliggande hot om sexuellt våld så att hon inte glömmer vem som är mannen.

Och vet ni vad som mer är problemet i den här historien? Det är reaktionerna på att detta sker för Natashja. Förlåt att jag är otrevlig mot antagligen dig, läsare, men det är på riktigt fan inte okej att hålla på att skriva typ ”Lol, hans argument är verkligen jättedåliga!” eller ”:)😀 hahaha som att alla gillar att få oralsex!!!” Jag fattar att det är en enkel strategi att skrocka åt trams för att ta tillbaka makten över en obehaglig situation, men nån jävla måtta får det väl ändå vara? Vi kan väl inte skrocka åt Christhians ”dumma argument”, som att han hade några ”argument” för att kränka Natashja (och andra), trycka ner henne och hota henne med sexuellt våld? Det är så normaliserat att vi nu bemöter det som vi bemöter en diskussion på vilken annan låg nivå som helst, men det är det inte. Det är ingen diskussion, Christhian är inte intresserad av att diskutera, han är intresserad av att utöva makt.

När vi normaliserar sådant här beteende normaliserar vi i förlängningen familjen Turners åsikt att män inte bör få ”hela sina liv förstörda” på grund av ”en dum grej de gjorde på fyllan”, även om den ”dumma grejen” är att de våldtagit någon på ett fruktansvärt och brutalt sätt. Vi ser den vita medelklassatleten som person och våldtäktsoffret som någon som borde bjussa på att vara lite schysst eftersom han ju inte tänkte igenom detta ordentligt. Vi ser Christhian som någon som tydligen kommer med argument (om än dåliga) och lever i tron att alla gillar oralsex, och det är hans brott. Christhians brott är tydligen att hans argument är dåliga och han generaliserar kring kvinnors sexuella preferenser, inte att han är ett uttryck för mäns våld och förtryck mot kvinnor. Vi är så vana vid att se det att vi hellre hånar uttrycket än chockeras över det motbjudande bakomliggande hotet. Han är så van att se det att han själv inte reagerar på det. Han ser sig som en man som älskar kvinnor. Hur jävla läskigt är det?

Prestationsångest

En kul grej med att bli äldre är att allt hamnar lite mer i perspektiv. Man får en bredare bild på livet, man får skarpare fokus på vad som är viktigt och vad som är realistiskt. Så därför känns det ju sådär att få reda på att superfräscha Dan Savage är född NITTONHUNDRASEXTIOFYRA och hans man Terry Millers instakonto ser ut SÅHÄR.

Skärmklipp.PNG

Och it gets better, DE HAR ETT BARN SOM ÄR TYP 18 BAST? D:

Meanwhile är jag helt fett nöjd när jag känner att folk inte kommer skratta öppet åt mig och mitt liv?

Nakenselfies

Såg det här klippet och fick feeling*.


Jag tycker hela den här grejen med nakenselfies är så sjukt intressant. Jag minns när jag läste Savage Love för kanske fem år sedan och folk började skicka nakenselfies till varandra, då var jag typ chockad och lite rädd. Typ Nämen vad gör ungarna? Vet de inte att bilderna finns kvar för alltid på nätet? och dylikt, som folk fortfarande säger om de är över en viss ålder.

Det kommer inga priser för att fatta varför män skickar kukbilder till folk de inte ens känner (tydligen, inte för att jag har fått några, era lata jävlar). Självklart handlar det om att på ett passivt sätt kunna utöva sexuell makt, som blottare fast socialt acceptabelt. Det är ju såklart mer socialt accepterat för män att skicka nakenbilder, eftersom mäns nakna kroppar inte anses som något värt att betala för typ.

Samhällets representant är som vanligt en man, och män kan se nakna manskroppar när som helst men de måste betala för att få en kvinnokropp och därför anses det som att kvinnan luras till något, är korkad eller billig när hon ger bort något hon bör ta betalt för. (Inte som individ, men som kön.) Kvinnors bröst får finnas till i vissa situationer, på vissa platser, till exempel i reklamer, i tidningar, kanske på stranden. Kvinnor får inte promenera omkring med naken överkropp nedför gatan, säger samhället. På gatan skall kvinnor vara täckta, åtminstone till en viss gräns. Den gränsen är såklart glidande beroende på hur kvinnan ser ut – en tjock kvinna bör täcka sig mer än en smal, till exempel. Blablabla, allt detta är självklart.

Skärmklipp

Trenden att män sexuellt trakasserar och skickar oönskade nakenbilder till kvinnor är varken särskilt intressant eller oväntad. Det är en självklar utveckling eftersom (vissa) män nu en gång för alla vill utöva sexuellt våld mot kvinnor för att må bra eller ha kul.

Nu när jag funderar på hela den här grejen med att flickor och kvinnor tar bilder på sina nakna kroppar tycker jag att den är så sjukt intressant. Den är som en sexuell revolution. Självklart gynnas männen. I det långa loppet gynnas ju män av typ all utveckling i patriarkatet men man kan ändå inte låta bli att imponeras över kvinnors  fuck you-attityd när det gäller detta. Att avdramatisera sina nakna, sexuella kroppar och göra dem till något de själva ger bort istället för säljer, det är en rätt intressant handling.

Att göra sig själv till sexuell, kanske till och med hora, kanske till och med på viss nivå härma det sexuella och säljbara objektet men ändå göra det som en egen handling, det är ju superintressant. För att man vill. Det kan vara destruktivt att dokumentera sin nakna kropp, man blir sårbar, men tar handlingen som skulle kunna skada en och gör det istället till ett maktutövande.

Jag minns nittiotalets glamourmodeller som insisterade på att de sålde bilder av sina bröst för att uttrycka sin sexualitet, en feministisk handling. Det har nu blivit en sådan stor trend att unga kvinnor på riktigt är nära att göra kvinnokroppen osäljbar eftersom den är gratis. Självklart är inte allt kvinnor gör feministiskt och det är väl knappast feministiskt i sig att som individ ta en bild av sin kropp och sedan välja vad man skall göra med den, men trenden är ändå sjukt intressant. Det skall bli så spännande att se vad som gömmer sig på andra sidan den här vågen.

Håhåjaja. Jag har jättemånga andra tankar om detta men jag skall nog sova lite. Lämna gärna kommentar med era tankar.

 

 

 

* Gud, är så sjukt jävla gammal att det inte ens är roligt när jag gör en grej av det längre.

Om kvinnoskap och kvinnofiering

Har det hänt något festligt i veckan? Jomenvisst, det är tisdag, veckans sämsta dag! Efter idag är det bara uppförsbacke (eller nedförsbacke, vilket som betyder bra). Hurra!

Jag har funderat litegrann på detta med ickebinär internetaktivism. Detta är ju typ det nya UC sedan kvinnokraft i form av bakning och kuddfodral blev chict och sedan passé och nu är Äntligen Hemma. Vad fyller vi det tomrummet med? Jo, diskussion om huruvida det är att gå för långt att förneka sitt kvinnoskap, men fortfarande äta moderkakan sas. Case and point: Denna veckas Kvinnohat.

Jag fattar ingenting. Som vanligt är jag mer än villig att erkänna att detta kan vara jag, att det antagligen är jag, så jag menar inte att spotta på denna veckas Kvinnohatspostare. Men grejen är såhär: Folk som bara inte känner sig som kvinnor men uttrycker sig som kvinnor, lever som kvinnor, men ändå blir förtrycka inte bara på grund av sitt kvinnoskap utan också på grund av sitt icke-kvinnoskap – alltså varför ens?

Jag tänker såhär. Med all respekt och välvilja.

Samhället är uppbyggt kring tanken att det finns två kön, ett manligt och ett kvinnligt. Dessa har biologiskt skilda kroppar och belastas med massa olika egenskaper, till exempel att manligt att att bära tunga påsar och kvinnligt är att pyssla på balkongen. Egenskaperna i sig betyder ju ingenting, de är bara ett resultat av att man i generationer uppfostrat människor på ett visst sätt eftersom det varit enkelt och bekvämt utifrån våra biologiska skillnader. De betyder ingenting, utom att det betyder massor för oss som personer. Det formar våra liv och fortsätter forma våra liv tills vi dör, vi ges en form och sträcker vi oss utanför den bestraffas vi. Klassiska exempel: Män som gråter, kvinnor som visar röven för gamla människor genom bussfönstret. Alla hänger med.

Så vad innebär det då att vara kvinna? Det innebär att man kvinnofieras. Att man identifieras och behandlas som kvinna av omgivningen. Det innebär förtryck och privilegier som man kan anse förjävliga men inte frånsäga sig.

Personligen känner jag mig rätt sur över den här PK-fieringen där kön inte längre betyder något eftersom den ju gör det, den betyder förtryck. Jag motsätter mig såklart inte en ickebinär könsuppdelning, men jag tycker den är så sjukt liberal när jag läser hur den uttrycks. Som att kvinnoförtryck och kvinnoskap är något man väljer, något jag valt i och med att jag lever som kvinna.

Kvinnokroppen blir förtryckt dagligen. Studier visar att kvinnors sjukdomar oftare förklaras som psykosomatiska, medan läkare letar efter fysiska problem i män, trots att symptomen är desamma. Förlossningsvården är ett skämt. Kvinnors kön sprättas upp och tråcklas ihop igen utan att det ses som något problem alls att de är trasiga, att kvinnorna inte kan använda dem för njutning, att de läcker urin eller har infektioner. Hur skall man ens lösa detta, om man inte ser det som strukturella problem som drabbar just kvinnokroppar, därför att kvinnokroppar är en förbrukningsvara i samhället? Det ÄR relevant att män ofta är starkare och har större räckvidd än kvinnor, större nävar, för de kan slå oss och hotet påverkar våra liv även utanför misshandeln. Vi blir undfallande, rädda, mjuka, förmedlande, medan män tar självklar plats. Kön spelar roll.

Som sagt. Det är ju en självklarhet att man skapar en egen identitet, men du föds i mötet med andra. Vi är inga unika snöflingor, vi är en varm, god, närande gröt där varenda havregryn löses upp och påverkar andra. Vem väljer ens att vara kvinna?

Jag tycker det är så kortsiktigt att ens försöka förneka kön och könsliga skillnader. Att inte se kön är det nya att inte se färg, och jag ser exakt samma problem här. Tittar på DIG, pansexuelle, som tydligen är djupare än den bisexuelle för att hen är intresserad av personen istället för könet. Som att den bisexuelle ser ett vandrande kön och personen är ett bihang, mer än vanligt. Som att man är en bättre eller mer nyanserad person för att man väljer ett annat ord, snarare än agerar på ett annat sätt. Pöh.

Jag tänker inte ens be om ursäkt för att jag är en gammal surdeg.

James Deen-grejen

Ni vet grejen med James Deen? Inte detta att han brukar sexuellt våld mot sina medmänniskor eller att han ”framgångsrikt” made the switch från vuxenunderhållning till mainstream, utan grejen att alla tyckte han var så snygg? Jag har funderat lite på det här fenomenet att man framstår som snyggare för att alla runt omkring en är så himla fula.

Jag utgår ifrån att dettta är medveten strategi för kvinnor inom SD på lokal nivå, men annars fungerar det ju inte för kvinnor på samma sätt eftersom kvinnor används som dekoration överallt.
Jag funderar lite över detta att Deen en kort tid fick PK-stämpel av sexpositiva feminister. Varför var det ens så? Jag tänker att det kanske hade att göra med att han dels var typ snygg och dels för att han inte var så himla noga med vem han låg med. Jag följde Deen på twitter ett tag och hans folk annonserade ofta för nya, fräscha damer för Deen att älska med. Här tryckte de hela tiden på att Deen älskar damer av alla genrer och att confidence is key eftersom ingen vill se någon blygas över sina bristningar på film. Jag tänker att det är lättare att projicera åsikter och egenskaper mot någon som man dels vill ligga med och man åtminstone i teorin skulle kunna vilja ligga med en själv tillbaka.
Ja, jag vet inte ens vilken poäng jag vill göra här, men jag tycker att det är så himla jobbigt att man inte bara kan slappna av och tycka att det är kul att någon typ snygg kille är naken utan att oroa sig för att han är en stor vidrig gris.

Dags att byta ämne

Vi snackar ju mycket om mammaskapet och föräldraskapet inom min egna blygsamma feministkrets, och det blir ju jävligt tradigt för alla barnfria. Det sker naturlig överlappning av feminism och mammaskap eftersom man börjar läsa feministbloggar under amning/matning och deltar i forum där kvinnoskap diskuteras, och kvinnoskap är så kopplat till biologi att det inte går att komma från diskussion om menskonst och kopp hur mycket man än försöker (OBS, ej sant men typ sant). Såklart det blir skittradigt för folk som struntar i bebisar att återigen behöva se hur folk subbloggar med mycket illa dold aggression om typ bärsjalar och curling.

Men på lördag är det nya tag! Läsare, jag slår återigen mina påsar ihop med eminenta The Fem Party, denna gång för att diskutera könsaspekt inom extrema organisationer i allmänhet och IS i synnerhet. Kvällsgästen är ingen annan än respekterade Michael Krona, sapiosexuellas poster boy. Alla är välkomna imorgon kl 18,00 för ett seriöst samtal om ett seriöst ämne. Låt din make ta hand om barnen för en enda gångs skull och häng med!

Kantig moralism

Det kommer inte som någon överraskning för någon att jag är grundligt obildad. Jag har ingen universitetsexamen. Jag har inte läst ett piss för jag förstår det inte och tycker att det blir ointressant och traggligt att sitta och hacka mig igenom själv. Jag läser romaner, minns min gymnasieutbildning och lyssnar på en varg söker sin podd. Om någon läsare som vet vad hen pratar om får gärna komma med mer bildade reflektioner. Med detta sagt, här kommer en spaning om världen överlag och världen online specifikt.

Jag funderade litegrann idag på min egen moraliska kompass mot mig själv och andra. Jag är, som alla vet, deprimerad och funderar mycket över min livssituation, och tänker att egentligen är det inte så att depressionen gör en mer negativ utan snarare får en att betänka sin situation mer realistiskt. Livet, säger den deprimerade, kommer aldrig att bli särskilt bra. Man har korta studer av glädje men antagligen kommer större delen av livet att vara smärta och uttråkan i väntan på döden. Rent krasst är ju detta korrekt, men man kan inte möta detta utanför en depression eftersom man inte kan driva sitt liv utan att ignorera hur meningslöst det är. I stunden glömmer man bort det större och fokuserar på de små projekten för att få varje dag att gå, så att man får gå och lägga sig och stryka över ännu en dag i kalendern.

På samma sätt kan man inte fokusera på sin moraliska plikt jämtemot omvärlden utan att förlamas av hopplöshet, och därför gör man det oftast inte. Men nu gör jag det, och jag förlamas. Jag känner skuld över att jag inte tömmer min kropp på blod, ägg, märg, njurar, för att ge till bättre behövande. Jag är i positionen att jag kunde göra det men väljer att strunta i det, och anledningen är egentligen oviktig. Jag måste acceptera att jag är en dålig människa därför att jag inte klarar av att leva som en asket, att ge upp allt jag har för andra, och att jag är för bekväm för att ens överväga var den rimliga gränsen går för vad jag kan ge upp för andras lycka. Lite Kantig moral kan man tycka, och självklart dömer jag inte andra individer enligt samma stränga regelverk, eller snarare – jag klandrar inte andra som jag klandrar mig själv eftersom jag inte har förmågan att göra det, då jag inte internaliserat regelverket på samma sätt när det gäller andra. På samma sätt ser jag mig som en värdelös förälder om jag inte är perfekt, eller om mitt agerande är motiverat av själviskhet även om handlandet är nyttigt eller bra. Blablabla, alla vet, duktiga flickan, plikt, osv.

Och häri ligger ju en rolig grej jag sett mycket online. Förlåt att jag gör en gammal dammig spaning men det känns som att många håller upp den moraliska kompassen som jag internaliserat mot nätet och applicerat den på aktivism. Detta innebär ju dels att ingen kamp är tillräcklig eftersom ingen kamp är perfekt, men det innebär också att inget snedsteg kan förlåtas. Tag exemplet som Lady Dahmer bloggar om. Vi har en sextonåring som beter sig vidrigt men som de fakto aldrig kan sona detta brott eftersom ingen ursäkt är perfekt och varje ursäkt därför alltid kommer att vara värdelös, kanske till och med en ny kränkning.

Häromdagen frågade sig någon varför man drevar så mycket mot unga tjejer eller kvinnor. Män hatar på nätet hela tiden, men få drev hotar med att kontakta unga mäns lärare, vänner, tränare, arbetsgivare, få drev jobbar för att förstöra mäns liv. Det händer väl att någons mamma skickas en print screen av sonens erigerade penis, men det stannar ofta där. Drev utförs inte mot män på samma sätt. Jag tror att det är för att vi dels har råd att dreva mot flickor eftersom vi vet att de inte kommer att slå tillbaka, dels för att vi inte har samma moraliska krav på pojkar och därför känner större behov av att straffa kvinnor som beter sig illa.

Det känns så banalt att ha diskussionen på nivån att det inte är tillräckligt att sträva efter utveckling, utan att perfektionen måste vara konsekvent för att vara tillräcklig. Och såhär i efterhand känns hela mitt inlägg banalt. Förlåt att jag störde er med det. (Och jag vill inte få konstruktiv kritik att jag skall sluta be om ursäkt i skrift för jag gör som vill med mina fingrar, de skriver vad jag vill och jag är kvinna och utför handlingarna och därför är de feministiska, tihihi.)